Beskedet..

Jag tänker tillbaka till den dagen jag fick beskedet..

Det var några dagar före jul och jag var som vanligt stressad över allt som skulle fixas, mat som skulle handlas, julklappar som skulle köpas å slås in. Huset skulle ju städas också..

Jag var helt inställd på att det inte skulle vara något, eller att det inte skulle vara något skadligt, som skulle kunna fixas med en liten operation. Men jag har fortfarande bilden av Läkarens ansiktsuttryck när han kom in till mig på rummet. Den sitter fastetsad på min näthinna och kommer följa mig resten av tiden. Jag såg på en gång att det inte var nått som stämde. Han behövde inte ens säga nått, jag frågade "visst är det cancer?" han svarade att det tyvär var en malign tumör, och jag skulle börja behandlas på en gång. Jag var som i chock och reste mig upp å sa: nej, det ska ja inte alls. För jag ska hem å fira jul med min familj. Jag är inte döende, du pratar med fel person...

Resten av dagen är som en dimma, minns att jag satte mig i bilen och började gråta. Jag vet inte i dagsläget hur jag tog mig hem.. Det skulle ta 3 veckor innan ja berättade nått för min man, jag behövde få smälta, och reflektera över vad som hänt. Dagen efter ja berättat för honom började jag min första cellgifts kur. och man gjorde en mängd olika undersökningar för att ta reda på om det gick att opereea...

Kommentarer
Postat av: Sofia & Caroline

Vi tänker på dig och din familj!



Vi är två tjejer som genomför tjejklassikern till förmån för barncancerfonden, vi har skrivit om dig i våran blogg och länkat till din..



Ta hand om dig nu!

Styrke kramar!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0